från ideologiska föreställningar av närmast konfessionell karaktär, ansett att förhållandena också kryddades med ingredienser från status familiæoch relationen mellan föräldrar och barn. Arbetsdomstolens ”29/29-princip” låg nära vad Gustav Olins lärare, Alfred Ossian Winroth hade hävdat 1878; ”måste anses vara sådane, hvilka ligga i aftalets natur” (Winroth) respektive ”måste anses innebära att… arbetare är skyldig att … utföra allt sådant arbete för arbetsgivarens räkning, som står i naturligt samband med dennes verksamhet” (AD). Även termen ”måste anses” har gått igen som ett favorituttryck när det blivit tomt på andra argument.85 Gustav Olin var före sin tid. 1907 låg han låg bakom den kontroversiella promemoria som beskrevs i inledningen. 1947 grundade han och hustrun Carin Institutet för rättshistorisk forskning. Då hade den svenska arbetsrättsliga modellen i stora drag konsoliderats efter de linjer som Olin dragit upp 40 år tidigare. Förhandlingarna på arbetsmarknaden, den intensiva verksamheten att lagstifta och de arbetsrättsliga tendenserna i utlandet var alla väl kända för honom. Från sina breda och djupa kunskaper om vad som skedde, och inte minst om vad som hade skett, förutsåg han ett svenskt arbetsrättsligt scenario. Givetvis visste han inte runt 1910 vad som skulle ”hända sedan”. Det är oss rättshistoriker förunnat och den forskningen vandrar tacksamt vidare med generöst stöd från Institutet för rättshistorisk forskning grundat av Gustav och Carin Olin. 41 mats kumlien 85 Enligt Michael Stolleis är passiva uttrycksformer av typen ”måste anses” inte bara bleka och utan språklig karaktär. De uttrycker dessutom att något sker för vilket ingen är ansvarig. Om hänvisningar till ”sakens natur” har sagts att ”detta är det argument man tar till när alla andra tryter”, Strömholm 1984, s. 347-348. Olin och den svenska arbetsrättens historia
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=