som det för närvarande innebar att ”göra kollektivavtalet rättsligen gällande”.53 Formuleringen om ”rättsligen gällande” återkom ofta i Olins texter, och med det avsåg han att det behövdes lagstadgade sanktioner för brott mot kollektivavtal. Olins skrifter 1908–1911 kom i ett skede då den konservativa regeringen var mitt i en hektisk produktion av arbetsrättsliga lagförslag. I samband med propositioner 1910–1911 skrev Olin att grundfelet med tidigare lagförslag varit att de stått kvar på den ”uråldriga, från den romerska rätten härstammande uppfattningen att rättsförhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare icke kunde regleras i annan ordning än genom individuella avtal mellan nämnda parter”. Men vid sidan om lagstiftningen, eller rättare sagt i saknad av sådan, hade en ny arbetsrätt utbildat sig och om en ny arbetsrättslig lagstiftning skulle få något bestående värde var det uppenbart att den måste grundas på det kollektiva avtalets princip.54 Visserligen hade arbetsgivarna till en början varit avvisande och fruktat att det etablerade inbördes maktförhållandet skulle rubbas. Men snart nog genomgick balansförhållandet ”en så fullständig omvandling, att en isolerad arbetsgivare kom att intaga samma underlägsna ställning gentemot arbetarnas organisationer, som förut den oorganiserade arbetaren mot arbetsgivaren.”55 Avgörande för en lagstiftning, och för arbetsfreden, måste därför enligt Olin vara att inte bara presentera ett rent negativt program med förbud, utan att åstadkomma en positiv lösning av arbetstvister. ”Att därvid medlingsoch skiljedomsförfarandet bliver den grundval, på vilken lagstiftningen i främsta rummet har att bygga, behöver ej närmare utvecklas.”55 Hans tanke var alltså att obligatorisk skiljedom skulle komma i fråga för tvister som rörde förhållanden som blivit reglerade i kollektivavtal. Det vill säga, han syftade på tvister om tolkning och tillämpning, vilka Olin, i linje med en alltmer vedertagen terminologi, kallade ”rättstvister”, och som skiljde sig från de oreglerade ”intressetvisterna”.57 Olins skrifter var som sagt välfyllda med utländska modeller, och då inte alls bara från Tyskland. Olin hänvisade till Danmark med Septemberforliget 1899 och inrättandet av en skiljedomstol med representanter för arbetsgivare, arbetstagare och därutöver oberoende juristdomare.58 Han kommenterade även ett norskt förslag om att varje tvist där en registrerad fackförening uppträdde som part skulle vara underkastad obligatoriskt medlings- och skiljedomsförfarande, och han lade till att då ”låter det väl tänka sig att man på denna väg skulle kunnat efter australiskt mönster under offentligrättsliga former åvägabringa kollektivaftal”.59 Vad menade Olin med ”efter australiskt mönster”? Här hänvisade han till en skiljenämnd som bestod av ”en president och två ledamöter, hvilka samtliga utses för tre år af koloniens guvernör, presidenten bland högsta domstolens ledamöter och de två öfriga medlemmarna efter förslag af arbetsgifvar- och arbetarorganisationerna.”60 Olin refererade flera gånger till Australien och Nya Zeeland, bland annat 1911: ”Skiljedomen meddelas av en för hela staten gemensam domstol, bestående av ett lika antal representanter för arbetsgivare och arbetare samt en av regeringen utsedd 34 gustav olin och den svenska arbetsrättens historia 53 Olin 1910, s. 5. 54 Olin 1910, s. 3-4. 55 Olin 1911, s. 4-5. 56 Olin 1910, s. 20. 57 Olin 1910, s. 22; Olin 1911, s. 103-104. 58 Olin 1908, s. 8-9. 59 Olin 1908, s. 7. 60 Olin 1908, s. 45.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=