Den höll liv i förbindelsen mellan å ena sidan reglering av villkoren i tjänsteförhållanden, å andra sidan skyldighet för fattiga att ta årstjänst hos någon godkänd husbonde. Den arbetande parten förväntades vara nykter, behärskad och from. Husbonden hade rätt att dela ut ”måttlig husaga”. Liksom i medeltidsrätten föreskrev både Handelsbalken i 1734 års lag och Strafflagen 1864 att en husbonde som grovt misshandlade sitt tjänstehjon skulle straffas enligt en förmildrad skala medan hjonets angrepp på husbonden ansågs som en högst försvårande omständighet. Den tjänare som vägrade att utföra beordrat arbete kunde spärras in som lösdrivare och sättas i tvångsarbete.11 Hjonets subordinationsplikt motsvarades av husbondens skyldighet att svara för mat, skydd, boende, hälsovård och uppfostran enligt den rätta lutherska läran. Gamla hjon som tjänat sin husbonde i många år hade rätt att bo kvar under sin ålderdom.12 1864 infördes förordningen om näringsfrihet som ofta har prisats för att ha avskaffat skrålagstiftningen och ökat utrymmet för att ”starta eget”. Om en entreprenör lejde en arbetare begränsades onekligen arbetsskyldigheten till vad som ”egentligen” hörde till yrket. Men det var fråga om omreglering snarare än avreglering. Samtidigt föreskrevs nämligen att näringsidkaren hade en föräldraroll gentemot ”tjenstebiträde eller arbetare”; vaka faderligt, hålla till gudsfruktan, ordentlighet och goda seder, upprätthålla folkskolestadgans kunskapskrav. Lagen innehöll straffrättsliga sanktioner om arbetaren inte visade näringsidkaren ”tillbörlig aktning” eller vägrade att lyda order. Dessutom hänvisade förordningen till 1833 års legostadga, ”i tillämpliga delar”.13 Kort sagt, näringsidkaren övertog i många avseenden husbondens roll. Förordningarna från 1833 och 1864 var fullmatade med patriarkala föreställningar som präglat luthersk katekeslära, i sin tur med rötter i aristoteliska-skolastiska doktriner om att samhällets viktigaste beståndsdel var hushållet, familjen och att det allmänna bästa förutsatte ojämlikhet mellan husbonde och tjänstefolk. Men lagarna var i otakt med verkligheten. Både 1833 års legohjonsstadga och näringsfrihetsförordningen 1864 förutsatte nämligen att arbetsavtal ingicks under strikta former, annars var de inte tillämpliga. Och under andra häften av 1800-talet slöts allt fler arbetsavtal formlöst, arbetaren fick lön några veckor, dagar eller timmar, arbetsgivaren behövde inte sörja för gamla eller sjuka arbetare. Lagstiftningen hade hamnat i otakt med arbetslivet. Den samhällssyn som hade etablerats under medeltiden skakades om. Till bilden hör även att tankar om en rättsstat och medborgerlig frihet långsamt tog plats, tankar om frihet att sluta avtal, äga, yttra sig och flytta. Kraven på frihet, integritet och jämlikhet ifrågasatte mer konservativa idéer om status och paternalism, som fick uttryck i romantik (inom konst), idealism (filosofi) och historism (rättsdoktrin). Inte sällan vävdes det gamla in i det nya. Hur skulle kapitalismens behov samordnas med arbetarens integritet? Frågan var politisk men hängde även ihop med att rättsvetenskapen blev mer specialiserad. Till vilket rättsområde hörde tjänsteförhållanden? 26 gustav olin och den svenska arbetsrättens historia 11 Strafflagen, SFS1864:11, kap. 14 §§ 16, 35-37, kap. 16 § 12; Nelson 1988, s. 78-79, 83. Gårdlund 1942, s. 275; Eklund 1974, s. 208-209; Karlbom 1979, s. 117, 195; Göransson 1988, s. 87-96, 414-415. 12 SFS 1833:43, särskilt §§ 5-17, 45-47, 52; Winroth 1878, s. 196; Helgesson 1978; Taussi Sjöberg 1981, s. 41-42; Nygren 1981, s. 108-111. 13 SFS1864:41, §§ 15-17, 22. Westerståhl 1945, s. 11; Adlercreutz, A 1954, s. 148.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=