18 carin olin – ett porträtt Petrén skriver (s. 104) tillbringade Gustav Olin ”nästan hela sin tid inom hemmets väggar tillsammans med sin maka, som delade hans intressen och med vilken han levde i den innerligaste gemenskap.” Carin Olin gick således helt upp i Gustav Olins intressen. Sture Petrén skriver (s. 104): ”I sin inriktning uteslutande på man och hem liknar det många andra kvinnoöden i hennes generation. För den utomstående kunde hennes personlighet förefalla försvinna i skuggan av Gustav Olins dominerande gestalt, men för den som i samband med grundandet av Institutet för Rättshistorisk Forskning och under åren därefter hade förmånen att komma i det Olinska hemmet stod det tidigt klart att också Carin Olin besatt ett i hög grad vaket intellekt och en utvecklad känsla för kulturella värden.” Trots att Carin Olin tillbringade sin mesta tid tillsammans med Gustav Olin, höll hon ständig kontakt med familjen i Sandviken och hon träffade ofta sina systrar Emmy och Greta i Stockholm. Av systern Sigrids Minnesanteckningar framgår dock att Gustav Olin inte prioriterade att besöka Carin Olins släkt, inte ens vid stora högtider. Efter modern Emma Göranssons död 1934 ärvde de fem äldsta barnen var sitt hus i Öregrund. Carin Olin ärvde Murgården, men Sigrid Göranssons minnesanteckningar tyder på att Carin och Gustav Olin inte vistades särskilt ofta tillsammans i Öregrund. Carin Olin besökte ofta Murgården, som hon älskade, ensam. Sigrid skriver: ”De har inga barn, bor i Stockholm och lever rätt mycket för sig själva: Han lever för sina böcker, har ett stort fint bibliotek, som han vårdar och utökar. En och annan gång bor de i sin gård Murgården i Öregrund, men mestadels söker de andra platser som passar deras hälsa bättre. Klena är de båda, men Carin har dock alltid sitt goda humör och sin humor.” Eric Giertz, vars mormor Greta var syster till Carin Olin, tecknar en bild av Carin som rar, blid, glad, vänlig, varm och ständigt positiv, men varken Eric Giertz eller nu levande äldre släktingar kan dock minnas att de träffade Gustav Olin i Öregrund, trots att de från flera somrar har många tydliga minnen av Carin Olin i Murgården. ”På äldre dagar besökte således Carin mest själv Murgården för att träffa sin släkt. Gustav trivdes nog däremot inte särskilt bra med Carins släkt och de känslorna var nog dessvärre ömsesidiga” skriver Eric Giertz. Kanske passade inte Gustav Olins personlighet in i den Göranssonska familjeandan och han var inte lätt att umgås med under lättsamma former i den lantliga miljön i Öregrund. Släkten Göransson levde förhållandevis enkelt, trots sin bakgrund och stora förmögenheter, och hade en annan livsstil än den Gustav Olin gav uttryck för. Gustav Olin var mån om sin värdighet och sitt ämbete som hovrättsråd. Det fanns dock en varm och mycket nära gemenskap mellan makarna Olin och de tillbringade nästan all tid tillsammans, både i hemmet i Stockholm, och under resor. Kort före sin bortgång, 1955, lät Gustav Olin sälja Carins älskade Murgården till en utomstående för att Carin skulle slippa bekymra sig för fastigheten. Vinsten av försäljningen gick in i Olinska stiftelsen. Försäljningen väckte starka känslor i den Göranssonska släkten. Sigrid skriver (s. 129): ”Det nu nästan gångna året har haft sina påfrestningar men även sina ljusa händelser. Syster Carin förlorade sin man Gustav Olin i mitten av januari. De var båda sjuka. Han opererades samtidigt som Carin låg i lunginflammation, båda på Sofiahemmet. Det var tunga och svåra dagar för stackars Carin som knappt fick ta avsked av honom. Ett innerligt förhållande rådde mellan dem så fästade och så beroende av varandra som få! Nu är hon ensam i sitt allt för
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=